Helgen som var så var det marknad här i Boden, var och tittade på den men hittade ingenting som jag behövde eller ville ha. Hade även besök så vi var ute och tog oss promenader i det soliga vädret och då tog jag denna bild. Det var mycket folk ute och skidåkare samt även någon som pimplade, härligt att vara ute på isarna.  Det har börjat att bli riktigt fina dagar så nu vill man vara ute så mycket som möjligt. Det är sportlov här i Boden nu och man möter barn med skridskor osv, bra att de har så skönt ute nu för de behöver komma ut i friska luften. Februari är snart slut och 29 dagar i år i denna månad det vill säga skottår.

Denna dag börjar att lida mot sitt slut men tänkte hinna med ett blogginlägg ikväll innan jag släcker ner datorn. Känner mig trött så efter jag bloggat så väntar sängen och det ska bli skönt att få sova. Idag har jag varit och tittat på bokrean, det fanns många böcker jag velat köpa men nöjde mig med en bok av Liza Marklund, tycker om hennes böcker. Ikväll har jag varit på målningen som jag är med i, i  Bodens konstförening. Bilden som jag lägger in är från stugan och jag längtade dit idag för det är ena av mina smultronställen.

Denna bild är tagen på Josefins (dotterns) dvärghamster Snövit som blev sjuk, så vi var tvungen att låta veterinären i Jokkmokk ta bort henne sommaren 2010, så det kändes inte roligt. Denna lilla dvärghamster har en egen liten historia som jag inte glömmer. Denna samt en till köpte Josefin vid ett besök på djuraffären här i Boden medans vi ännu bodde kvar i Jokkmokk. De sattes i en låda med hål i så de skulle kunna fraktas hem till Jokkmokk. När vi hade satt oss i bilen så gissa vem som öppnade locket för att titta, ja inte var det jag. Vem smet ut om inte Snövit, kvick som bara den och ner vid handbromsen och kom inte fram, vi fick inte tag i henne heller. Gissa en som var arg och det var just jag och en dotter som var ledsen. Nå vad göra, jo köra drygt 13 mil till Jokkmokk med handbromsen uppdragen, tordes inte sätta ner den men jag tänkte och sa också att Snövit klarar sig nog inte. Ringde till Daniel (sonen) och talade om vad som hänt, så han kollade hela tiden vart vi var så när vi kom fram till Jokkmokk så stod han ute och var redo att ta upp handbromsen. Snövit hade inte tittat fram en enda gång under färden. Väl framme när jag hade klivit ur bilen och gick in i lägenheten en sväng vem hade då tittat fram vid handbromsen, jo Snövit. När Daniel hade öppnat det som skulle öppnas var hon inte där utan hade  gömt sig vid växelspaken och då hade Snövit en oljefläck på nosen. Gissa om vi var glada alla i slutändan.

Det är -13 grader kallt och en fin dag, solen tittade fram en stund. Det är din dag idag och du skulle ha fyllt år om du levat men jag sänder varma tankar till dig. Du kanske sitter och tittar ner på oss från ovan och ser hur vi har det. Har många minnen av dig och önskar många gånger att du funnits kvar bland oss. Men livet ville något helt annat. Hade velat rådfråga dig ibland men har försökt att tänka vad du skulle ha tyckt i vissa fall och försökt att säga och föja det i den mån jag kunnat. Jag och barnen tänker på dig idag och sov gott.

Helgen har jag tillbringat hos Lasse i Sikfors och det har varit en skön helg. Vi har varit ute på promenader och då tog jag bland annat denna bild som jag lägger in. Vi har umgåtts hela helgen och ätit av den goda maten han har lagat. Daniel är här i Boden och har varit här hos mig i helgen så det kändes verkligen trevligt att någon var hemma hos mig när jag kom hem. Josefin kommer också hem ikväll efter en helg i Gunnarsbyn med sin kompis Elin. Vädret har varit skönt hela helgen, härligt att kylan gav vika men hur länge håller den sig borta. Imorgon tar vardagen vid igen men veckorna bara rinner iväg så fort, snart har halva februari gått.

Denna bild blev jag inte nöjd med för skärpan är inte bra men lägger in den ändå. Bilden är tagen sommaren 2010 med mobilen i Vaikijaur. Det är fyra generationer min moster, hennes äldsta dotter med sin äldsta dotter med son. Det var en fin sommardag, även en till kusin var där som är jämngammal med mig. Det är inte så ofta vi ses men det är alltid roligt att träffa dem. Sist vi sågs mina kusiner och jag var sommaren 2011 då  yngsta systern fyllde 50 och det var verkligen trevligt. Min moster träffade jag i höstas då jag var upp till Jokkmokk en sväng sedan jag flyttat till Boden. Vi brukar höras på telefonen mellan varven. Ingen av oss bor i Jokkmokk. Min moster och hennes barn bor inom Gällivare kommun men alla har anknytning till Jokkmokk och det är i regel där vi ses på något sätt och det ska bli kul att åka upp till stugan som jag har där till sommaren och då hoppas jag att vi ses hos mig eller i Vaikijaur eller på något annat sätt. Jag och mina kusiner sågs ofta när vi växte upp och man har en hel del minnen.

 Igår bakade jag mjukkakor och det är degen samt brödet som jag lägger in nu på bilderna som blev igår. Blev faktiskt nöjd med dem denna gång och Josefin tyckte de var goda . Jag och Josefin blev bortbjden på middag också igår till Anki och Elin så jag gav dem av brödet så de skulle få smaka och även de tyckte de var goda. Det var en god middag vi fick samt fika som även det var gott. Vi pratade,  såg på en film som de spelat in från verkliga livet med ryska barn som Anki är engagerad i. Timmarna bara flög iväg men det gör det alltid när man har trevligt. Tack Anbki och Elin för den goda middagen, fikat och den trevliga samvaron.

Hösten 2011 var jag och lyssnade på Håkan Hemlin när han var och uppträdde på Enter Gallerian i Boden. Jag  tycker han är bra och den lördan och dagarna där ikring minns jag en del. Jag hade tagit ett beslut då någon dag innan och kände mig inte direkt glad men försökte att peppa upp mig med att gå ut på stan. Då hamnade jag på Gallerian så jag stannade och lyssnade på Hemlin. Hade i tankarna att det var det rätta beslutet jag tagit innan men jag hade mer känslor inom mig än jag kunde ana. Trodde aldrig att jag skulle ändra mig i mitt beslut för jag brukar inte det. Efter en tid så ändrade jag mig för jag upptäckte att jag måste ta chansen nu för den kommer aldrig åter, annars är det försent. Det har varit många turer kring oss men nu är det klart och stabilt så det känns skönt. Framtiden vet man ingenting om för det kan man inte sia om och tur är väl det. Det är nuet som räknas och jag är glad att det är som det är idag. Bilden på Håkan Hemlin samt hans namn tog jag med mobilkameran den dagen jag var och lyssnade på honom.