Undrar vad som döljer sig där bakom nästa krök där framme som blicken riktar sig mot. Livets låga finns inom mig och den kommer jag inte att ge upp för man är stark innerst inne.  Lyckan ska man inte ta för given den kan ryckas undan en på en sekund och man känner sig tom inuti. Precis som vattnet dånar fram kan man ryckas med i både glädje, vemod och sorg. Tankarna går till de som har betytt mycket för mig.....endel finns kvar....andra har försvunnit på ett eller annat sätt. Vemodet finns ibland inom mig när jag tänker på dem som inte finns kvar i mitt liv idag och på det som har varit. Livet går nu vidare och man ska ta tillvara på vad som erbjuds och ta emot det med öppna ögon och sinnen.