Helgen börjar att gå mot sitt slut och skolorna börjar imorgon här i Boden. Vart tog sommaren vägen, den gick så fort. Hade velat hinna mer denna sommar men det blev inte så p g a bl a mina sjukhusvistelser och behandlingar. Jag är ändå glad för det jag hann och det kommer en ny sommar att se framemot. Har tagit tillvara sommaren här i Boden och gjort det jag kunnat med kameran i släptåg. Josefin börjar sitt andra år på gymnasiet, vart har åren tagit vägen, hon var ju nyss liten. Hösten ser jag nu fram emot och hoppas på nya intressanta utmaningar att glädjas åt.

Det är kväll som snart övergår i natt.......dagen har varit fin med strålande sol. Jag tänker på vad livet kan vara skört och man vet ingenting från en dag till en annan. Man möter människor av alla de slag, endel har man kvar som vänner genom livet och andra skils man från. Ibland funderar man vad det är för människor man egentligen möter för endel säger en sak och menar egentligen något helt annat. Det är skillnad från en människa till djur......för då menar jag att ett djur sviker aldrig en människa för det är människans trognaste vän. Ett djur kan man alltid lita på. Hur det än är och när man mister en kär vän som har varit en del av ens liv så är saknaden enorm om än så det är en människa eller ett djur. Bilden jag lägger in är i glädjens tecken för dessa tycker jag lyser precis som solen nu fast man kan känna sorg inombords.

Idag var jag till Inger på hennes lunch för det var ett tag sedan vi sågs. Hennes yngsta syster Annelie var där med sin söta dotter och de åkte hem till Stockholm nu på eftermiddan. Det var riktigt roligt att träffa dem. Inger träffar jag mellan varven men som sagt hennes systrar Annelie boende i Stockholm och Kristina på Cypern träffar jag inte så ofta. Även Kristina har jag träffat i sommar när hon var till Sverige och Inger. Som jag kanske skrivit tidigare så kommer vi alla fyra från Jokkmokk så vi känner varandra sedan flera år tillbaka. Bilden är tagen idag på Annelie och Minea och fötterna som syns är inte mina i alla fall utan Ingers.

Måndag och ny vecka tar sin början med nya möjligheter, förutsättningar och utmaningar. Varje dag kommer alltid med något nytt och spännande. Idag har jag varit på vårdcentralen och så har jag gått och tittat i gallerian en stund i affärerna som finns där. Har funderat på att prova att bowla och se om det är något för mig för det ser ut att vara riktigt roligt. Vill även börja med keramik och kunna dreja men måste nog hålla mig från det på grund av mitt eksem. Jag har mina andra intressen bilder, bloggarna, målningen, handarbeten (hantverk) med mera men jag skulle vilja prova på något nytt  också men jag får se vad det blir. Ska även lära mig mer om foton / bilder till vintern i alla fall det har jag förutsatt mig. Bilden jag lägger in nu är tagen här utanför där jag bor och är för alla hyresgäster i huset.

Bilden jag lägger in är tagen nu när jag var till stugan och när man svänger av till Purkijaur så stannade jag och gick ut på bron och tog denna bild. Jag gillar vatten i all dess former både stilla lugnt och forsande. Jag har besvärligt med mitt eksem och går på behandling och jag funderar när det ska ge sig. Det känns inte ok men vad ska jag göra hoppas att det går åt rätt håll. Jag känner mig annars tillfreds och glad och har nya utmaningar på gång, det ser jag faktiskt fram emot, ska bli spännande och det pirrar i hela mig. Har det gamla bakom mig och det känns också skönt att det är det för man ska inte se bakåt utan framåt. Nu går jag framåt och tar tillvara allt som ger mig glädje och struntar i annat.

Har beslutat mig för att ta nya vägar och mål och gå vidare i mitt liv, har förutsatt mig det även tidigare men nu blir det ännu mer jag känner av det. Det är med vemod jag gör det men livet går vidare och tar nya inriktningar. Man möter människor varje dag och alla har olika livsöden. Man får nya vänner, endel har man kvar och endel försvinner. Några har en särskild plats i mitt hjäta och jag kan plocka fram de glada minnerna mellan varven och jag får säkert en tår i ögonvrån och kan känna ännu mer vemod men så är livet. Jag hoppas innerligt att jag får behålla mina goda vänner och även att lära känna nya människor. Jag ska ta tillvara glädjeämnena ännu mera nu och naturligtvis även mina barn. Jag sänder även en tacksam tanke till mina barn som ställer upp för mig och även till min goda vän Lasse som har fått mig att börja med bilder och bildblogga för han vet hur bra jag mår av det. Mina sjukdomar kommer nog att följa mig men hoppas kunna hålla dem i schack någotsånär trots behandling idag av mitt eksem. Jag tackar livet ändå för vad det har gett mig och jag är beredd på nya utmaningar vad de än har i beredskap åt mig.

Sitter här hemma nu på söndag em och låter tankarna vandra. Jag saknar stugan och längtar upp dit men tyvärr så blev min vistelse kort där denna sommar av olika anledningar. Det ger mig ett lugn och även ro att vara där. Saknar att vandra i naturen där och bara gå ut på morgonen och sätta sig med en kaffemugg och lyssna på fågelkvitter. Bara fara ut med båten och meta och låta båten driva med vinden medans man metar. Har mycket fiskevatten som jag kan vara i bl a i pärlälven och andra fiskevatten. Kunna gå ut i skogen som jag har alldeles bakom knuten och plocka bär som t ex blåbär. Träffar på lite olika djur bl a ekorren som är på häbre väggen på bilden. Den bilden tog jag nu när jag var till stugan skulle gå runt häbret men då upptäckte jag den och den var rädd så jag snodde om så den skulle få vara ifred. Men det kommer fler sommrar och då hoppas jag att kunna vara där mer.

När jag var till stugan som jag har utanför Jokkmokk så var jag förbi min moster som var i Vaikijaur i sitt barndomshem som hon har idag. Även det är mitt barndomshem. Bilden som jag lägger in är tagen ganska sent på kvällen från bron och ner mot sjön. Jag har många glada och fina minnen från byn. Det är många år sedan jag flyttade därifrån men rötterna går inte ur en man minns sitt ursprung. Nu bor jag inte alls inom Jokkmokks kommun och det är andra gången jag har flyttat därifrån och jag kommer troligen inte att flytta tillbaka. Jag kommer att besöka bygden med jämna mellanrum och så har vi stugan som jag gärna vill vara i. Känner lugnet och känns rofullt att vara där och ströva i naturen och vara vid vattnet.