Känner att jag måste skriva av mig lite för det bruka hjälpa något. Har varit på arbetsföemedlingen (af)  idag men min handläggare var sjuk så jag fick träffa en annan arbetsförmedlare idag. Så jag fick inte direkt några svar men de skulle be min handläggare höra av sig. Ska till af imorgon igen för då finns arbetsgivare där så man kan söka arbete hos dem då så jag tänker lämna mitt cv och ett personligt brev. Man måste göra allt vad man kan och mer därtill för att vara igång. Känner mig lite smått ledsen men det går säkert över med tiden för jag ger inte upp så lätt. Vänner har man så det är jag glad för.  Man har någon /några som man kommit väldigt nära så av olika anledningar så kanske det inte blir vidare kontakt och jag vill inte mista någon vänskap. Jag skulle bli ännu ledsnare då fast jag skulle aldrig tigga och be att få behålla vänskapen för jag tvingar mig aldrig på någon. Kliver hellre åt sidan då. Man är kanske som gräs som växer och så vissnar man mellan varven. Livet går vidare i alla fall fast många gånger skulle man vilja vrida klockan tillbaka fast det går inte. Bilden är tagen i höstas här i Boden och jag tycker den passar till inlägget idag.