Jag är så trött idag och jag vet inte varför. Idag har jag varit på två läkarbesök på Sunderby Sjukhus. Först på öron mottagningen för att få ut vaxpropparna.....de suger ut dem, känns lite obehagligt när de gör det men skönt efteråt. Brukar få gå dit då och då för det. Sedan när jag var klar där så kilade jag iväg till ögon mottagningen för jag hade återbesök där idag sedan jag besökt dem dagen innan nyårsafton och fått salva.  Brukar få åka akut dit då och då men tur att det finns hjälp att få.

Det är - 14 grader ute nu och det känns att man är ovan med kylan. Hörde att det var kallare på andra håll så man ska inte klaga.

Bilden som jag lägger in idag är på våra kaninner "Flingan" svart med vit bläs och "Snuttis" helsvart med en vit prick på nosen. Flingan är mamma till Snuttis. Tyvärr så blev Snuttis sjuk sommaren 2011 och dog för oss en sommarnatt. Alla sörjde och saknade vi Snuttis och speciellt Flingan gjorde det och gör det nog ännu för de var alltid tillsammans. Ett djur är även en familjemedlem som man blir mycket fäst vid och alla har sin charm. Snuttis var speciell men de är även de andra djuren som vi har kvar. De som är kvar är Flingan och Vatten sköldpaddan "Bernt" som jag även kallar för Sköldis.

Trettondagen och snart är alla helger över och man återgår till det vanliga. Sitter framför tv:n och slötittar på en film med min dotter och en kompis till henne. Dottern har gjort en kladdkaka som även jag äter av och gott är det men nå dåligt samvete för vikten har jag inte. Trött är jag och har varit det största delen av dagen. Lasse är hemma hos sig, saknar honom, det är några mil mellan. Har varit ut en stund idag, försöker att komma ut varje dag i friska luften. Bilden är tagen här i Boden strax intill Norrigården 2011.

Nu skriver vi 2012 och jag önskar alla en god fortsättning och att ni får ett bra år för det tänker jag ha och hoppas verkligen att få ha det också. Nyår har varit bra.  Lasse har varit här så vi har varit och tittat på nyårsfyrverkeri, promenerat och umgåtts. Hoppas nu på ett arbete inom en snar framtid men ännu har jag inte gett upp hoppet för alltid något ska väl finnas. Sitter här i min ensamhet nu, Lasse har åkt hem och dottern har följt med en kompis hem till henne. Har varit på en liten promenad idag men det var inte direkt nå skönt väder ute får gå en längre promenad en annan dag. Bilden som jag lägger in är tagen på ena av mina promenader tidigare under hösten/vintern 2011.

Årets sista blogginlägg på skrivarbloggen får bli nu. 2011 har haft både med och motgångar. Mest spännande detta år har varit flytten till min nya hemstad Boden som jag trivs väldigt bra i och varje dag upptäcker jag nya saker. Sedan så har jag börjat att ta bilder och bildblogga tack vare Lasse som inspirerade mig med sina bilder och bildblogg, det är verkligen roligt. I samma veva som jag började bildblogga fick jag ny fart med skrivarbloggen som jag började med 2009 men som låg nere under 2010. Har även börjat  att måla med Bodens konstförening, följde dit med Inger som också bor här i Boden och är från Jokkmokk. Lasse fick jag kontakt med strax innan flytten till Boden och nu i dagarna inledde vi vårat förhållande och tillkännagav det på facebook. 2012 går jag in i med glädje och lägger det gamla bakom mig och önskar alla ett gott slut på detta år. Mitt nästa blogginlägg blir i början på 2012 både på bild- och skrivarbloggen.

Det har varit endel under 2011, eksemet har varit värst med två st inläggningar på hud på Sunderby Sjukhus, kontakt med vårdcentralen i Jokkmokk som har hjälpt mig mycket med eksemet, pencillin- o kortisonkurer i tablettform flera omgångar som jag tappat räkningen på, kortisonkrämer/salva i omgångar samt mjukgörande. Ljusbehandlingar provat både i Jokkmokk och här i Boden men fått avbryta och konstaterat nu att detr passar inte mig. Flytten till Boden såg jag fram emot, hade tänkt det länge men i slutet på juli fick jag tag i lägenheten som vi idag bor i och var nere i Boden på ca en månad. Det gick snabbt undan med flytten och jag stortrivs i min nya hemstad. Så har jag träffat en fin människa i höst som jag inlett ett förhållande med. Nu ikväll har jag tittat på tv på en serie som var sista delen (den var bara i två delar) är ensam hemma inte ofta jag är det. Dottern är och hälsar på en kompis i Jokkmokk, hon kommer hem imorgon. Sonen har varit här, roligt när han kommer men han har åkt idag, trist när han far. Idag har jag varit på arbetsförmedlingen och jag hoppas få något arbete snart. Bilden som jag lägger in nu är tagen idag.

Julaftonskvällen går i lugnets tecken precis som dagen har gjort. Har ätit julmat, sett på bl a Kalle Anka på tv:n och pratat med nära och kära på telefon både igårkväll och idag som önskat oss god jul. Jag känner mig nöjd med livet nu, lämnar det gamla bakom mig och ser framåt med tron på det bästa nu. Bilden som jag lägger in är tagen på torget i Boden med en önskan till alla om en fortsatt god jul.  Skänk gärna en tanke till dem som inte har det så bra denna helg för det är säkert många som har det svårt på mer än ett sätt.

Lägger in samma bild som i föregående inlägg för lågan hålls brinnande och jag är tillfreds med livet nu och känner åter glädje inför livet. Jag trodde inte detta igår men nu är väntan över. Beslutet jag hade tagit behövdes inte genomföras för när jag berättade vad jag tänkte så fick jag beskedet vad han tänkt och beslutat sig för. Ingen är väl gladare än jag.  Jag vet att livet medför både med och motgångar för det har man genom hela livet. Men jag tar inget för givet för ingen är garanterat något och livet är inte lätt för någon. Som jag har gråtit, lyssnat på musik, bloggat, osv för att uttrycka mina känslor för att få ut vad jag kände för honom så jag inte skulle knyta det inom mig. Det har verkligen varit en berg och dalbana för mig i humöret denna sista tid, har hatat livet för att jag var med om detta då jag inte behövde det nu. Men nu ska jag se framåt och inte bakåt för jag vet att prövningar ska alla ha både i förhållanden och även om man är ensam. Prövningar stärker en och jag vet att jag är stark innerst inne. Nu har vi julen och nyår framför oss och jag ser med tillförsikt framåt.

Tankarna vandrar precis som ljusets låga fladdrar och tänker om och om igen varför hände det. Jag hoppas än men för varje sekund, minut, timme, dygn minskas hoppet. Varför räckte jag inte till, jag nådde inte fram...trodde jag var framme men så rycktes det undan.  Hur länge orkar jag hoppas och vänta......det minskas också för varje stund......till slut finns jag inte där, då är det försent....så vänta inte för länge.